Insändare
Ett år har förflutit. Ett år - en mycket
kort epok om jag lägger det till oändligheten av år som förflutit
sen tidernas begynnelse.
Ändå kan så mycket hända på ett år. Människor dör och nya människor
föds. Reformationer, restriktioner, lagar och förordningar genomförs
av de styrande i vårt samhälle. För det mesta till det bättre.
Människors levnadsöden kan skifta i stor utsträckning under loppet
av ett år. Fattiga kan bliva rika och rika fattiga. Sjuka kan
tillfriskna och friska bliva sjuka, för att nämna en del. Ser jag
ett år ur denna synvinkel är ett år en lång och händelserik
tidsperiod.
2011, som vi nu avslutat, har säkert för
många varit ”året då det hände”. Som länk tänker jag då i första
hand på de alkohol & drogberoende människor som under året som gått
har brutit med de gamla beroendet och i länkrörelsen lyckats hålla
sig nyktra. För dessa och för deras närstående kan 2012 bli en
vändpunkt till ett helt nytt och lyckligare liv. Det är med stor
glädje jag ser att så många, såväl manliga som kvinnliga, sökt sig
till oss under det gångna året. När jag ser tillbaka på 2011 ser jag
ett år fyllt av aktivitet i god länkanda. Många ljusa och glada
länkminnen äro förknippade med året som gått. Givande möten, såväl
borta som hemma. Kontaktarbete som givit resultat. Festliga
sammankomster på Länkborgen och andra Länksällskap.
Två oförglömliga riksträffar. Soliga,
härliga dagar på vårt semesterhem i Ljunghusen med bad, fiske och
länksnack i angenäm omväxling. Lägger jag sedan till den ökade
förståelse och erkänsla vi rönt från myndigheter och allmänhet, ja
då kan vi nöjda se tillbaka till året som gått.
Vi är nu inne i början av 2012, fyllda av
optimistiska förhoppningar om ett gott år för länkrörelsen, att
många, både kvinnor och män, som ej kan bemästra sitt drogproblem
skall söka sig till vår gemenskap med föresatser att börja ett nytt
nyktert liv.
De mörkaste dagarna av vintern äro förbi
och det blir nu ljusare och ljusare. Låt de mörka dagarna som
drogberoendet har fördunklat i ditt liv vara slut. Gör ett ärligt
försök att i länkgemenskapen leva nyktert och du går ljusa, soliga
och lyckliga dagar tillmötes. VÄLKOMMEN.
På ett gruppmöte var det en kamrat som höll en inledning till
kvällens uppladdningsmöte. Han började med orden: "Att vara sig
själv". Det blev av honom en återblick på hans tvååriga nykterhet i
Sällskapet Länkarna. Om blåögdheten vi alla råkar ut för som nya, om
lyckade och misslyckade kontakter, om hur man efter månader och år
får tänka om många gånger.
Efter en förtvivlad och meningslös kamp att vilja hjälpa men icke
lyckas. Frågor ställda till en själv, har Du gjort rätt eller fel?
Samvetets ständiga frågor får sällan svar, men jag tror att många
misslyckanden beror på, att man gärna blandar ihop vilja och
självhävdelse. Man vägrar inom sig att erkänna förväxlingen, man
vill ju gärna hålla masken. Att kunna vara sig själv och framför
allt våga vara sig själv under alla förhållanden i livet, är en nåd
att stilla bedja om.
För dem som i sina ljusa ögonblick fattar det ena heroiska beslutet
efter det andra, att alltid vara sig själv, vad det än må kosta, men
som sedan vid första bästa motgång med den kärva verkligheten faller
tillföga. Dessutom är vi utan undantag, tror vi, offer för ärftliga
belastningar av olika slag, påverkade av vår miljö och formade av
den fostran vi fått. Ursäkterna följs sedan av låsta positioner mot
omvärlden, negativa attityder och isolering.
Ibland kastar man också skulden på andra. Djupast sett är man dock
besviken på sig själv, men det vidgår man inte. En sådan inställning
till livet och människorna blir då en börda. Man skall givetvis vara
realistisk och försöka se både sig själv och omvärlden sådan den är,
utan några skönmålningar. Den allt för blåögde får räkna med att
förr eller senare bli uppmärksammad, ofta på ett bryskt och hårdhänt
sett. Då har man kommit in i en ond cirkel och man utgår då ifrån
att alla människor, mer eller mindre medvetet, döljer sitt verkliga
jag.
Vad kan då bryta denna onda cirkel? Var finns lösningen? Om det nu
finns någon sådan. Här borde vi vara framme vid själva kärnan när
det gäller problemet att vara sig själv. Till att börja med måste
man, om man verkligen vill komma tillrätta med sina ”Vara sig själv
problem”, ge de ting som lägger hinder i vägen, deras rätta namn.
Man måste ta itu med sitt krävande och garderande egna jag! Det är
här skon klämmer. Under denna tysta invit på det inre planet, som så
många människor i vår moderna tid är inbegripna i, förbiser man ofta
att det finns en som osedd går vid varje kämpande människas sida,
som inte tvingar sig på någon av oss, men som tåligt väntar på att
få komma till tals med oss.
Vi människor är som sandkorn vid havsstranden, små och obetydliga i
det stora skeendet. När oväder kommer sköljs sandkornen bort, så
spårlöst sopas vi bort. Men livet för mänskligheten upphör icke.
Efter oss kommer nya skaror som vandra livet vidare, på vägar de
själva vill.
"Nykter alkoholist"
Det är i stormen vi skall vara,
och kämpa oss fram där vinden piskar och viner,
Vi skall vänja oss,
vid motvindens hårda tag,
Och ej sitta i lä och kura och vänta
Förhoppningen och tron, samt ett till oss själva givet löfte, bär
oss alkoholsjuka vidare genom livet. Annars skulle vi aldrig orka
leva, ty det sista som lämnar oss människor är hoppet. Vilken härlig
gåva ligger inte i att vi hyser hopp och tilltro inför framtiden.
Ibland tycker man att det inte finns något hopp, men det finns dock
i det undermedvetna. Hur många hoppas inte på ett liv i lyx, med
pengar och välstånd. Men glömmer bort att önska sig hälsa, som är
det väsentliga. Många önskar och drömmer om att avancera på
arbetsplatsen och därmed få högre lön. Det är det billigaste sättet
för en människa att drömma sig bort från den grå vardagen.
Vi inom länkrörelsen är nöjda och glada, att för vår egen nykterhets
skull kunna fortsätta att hjälpa andra systrar och bröder. Men det
är inte alltid det lyckas. Man misslyckas med någon, man ser allt i
svart och anklagar sig själv och får acceptera sin litenhet. Men så
kommer något annat och muntrar upp tristessen och arbetet fortsätter
igen. Så är det med oss alla. Det behövs så lite för att bryta ner
oss, men i många fall kan en liten uppmuntran ge oss en välbehövlig
knuff framåt. Men det är och förblir ändå handlingarna man gör som
dömer och då gläder det en, om de goda handlingarna kan väga över.
Varje människa har något gott inom sig, det gäller bara att frammana
det goda. Man måste försöka leva ett ärligt liv i kampen mot kung
Alkohol, att aldrig glömma bort det räddande strået, som av
osjälviskhet och kärlek räcks mot oss.
Jag för min del trodde inte på detta, men det var mitt sista hopp om
hjälp och jag blev inte besviken, ty detta halmstrå var inte
rotlöst. Dess rötter var fästa i länkhjärtat och ingen makt i
världen kan rycka loss det. Det räckes och växer alltid åt det håll,
där någon olycklig kan nå det. Tänk om alla alkoholsjuka människor
hade mod att fatta tag i detta halmstrå, som med vissa ögon tycks så
svagt, men som rymmer så mycket styrka i tacksamhetens liv. Då
skulle den store alkoholdjävulen och förgöraren, få packa sin
koffert och lämna människorna åt sig själva. Sedan Länkarna drog mig
iland, har mitt hem och min familj undergått en förändring som jag
med ett från vissa kretsar lånat ord skulle kunna kalla för salig.
Nu går jag hemifrån med ett glatt ”hej” och får en önskan om välgång
med mig på vägen och med en känsla, att då jag kommer hem är jag
välkommen.
Jag får sola mig i familjeglädje. Jag har rönt enbart förtroende
från hustru och barn och jag är make och far i vårt hem. Man har
aldrig varit så stor och så liten på samma gång, stor och stolt över
att vara en ansedd familjefar, liten vid tanken på vad jag själv
gjort för att kunna bli en sann människa. Jag tackar en nådig försyn
och den läkare som gav mig tipset att kontakta Länkarna, som med
värmen i sin gemenskap fick mitt frusna hjärta att slå på ett nytt
sätt. I min ringhet ber jag att vi alla måtte vara varandra till
hjälp i kampen mot kung Alkohol.
"En Länk"
Jag kommit i strömfåran i Bachus stora rike
och är slagen till en slant och dödsdansarens like
Nu den goda karaktären helt långsamt förtvinar
och i min bakruskänslas ångest sitter djävulen och grinar
Han skrattar lätt i smyg vid mitt första krogbesök
och lovar glädjerusets balsam men lät löftet gå i rök
så nu i ångestsvett jag ligger och kan ej komma loss
medan alkoholus hallucinus mig inlindar i sin stelnande tross
Är jag då vid slutet och är natten den sista
Det känns i alla nerver, som förståndet skulle brista
Men inte gör det de, ty brunnen den är djup
och hela nervfunktionen jag ordnar med en sup
Och så går dag och så går år
och min oro är alltid lika svår
Min ångest endast för stunden svalkas
när jag tar supen och känner ruset nalkas
Om i dessa ord Dig själv Du känt
Om så Dig spritens ångest bränt
Min käre vän! Betänk!
Din enda utväg är att bliva Länk
"G.L."
VARFÖR HAR DU DRUCKIT TILL FÖRFALL
BRODER MIN
LIGGER UTE I DEN LÅNGA NATTEN KALL
FÖRSTÖR HÄLSAN DIN
VARFÖR INTE GLÖMMA DET HÅRDA OCH BITTRA
SOM ÖDET LAGT PÅ DIN LOTT
SE PÅ FÅGLARNA SOM I SKYN KVITTRA
DE SJUNGER FAST DE INGET FÅTT
VARFÖR KOM DU SÅ VILSE I VÄRLDEN
DOCK: DU KAN KOMMA TILLRÄTTA IGEN
FORTSÄTT DEN AVBRUTNA LEVNADSFÄRDEN
SE SOLEN ÅTER SKINA PÅ HIMMELEN
VARFÖR INTE REPA DIG ÅTER
OCH FÅ DEN INRE FRIDEN
KÄMPA TROTS ATT HJÄRTAT GRÅTER
OCH SE FRAM MOT DEN NYA TIDEN
VI LÄNKAR VILL MED DESSA ORDEN
GE DIG MOD OCH HOPP
SÅ ATT INTET PÅ JORDEN
MER FÖRSTÖR DITT LEVNADSLOPP
"Johnny"
Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Gårdagen föll ur dina händer
Den kan inte få mer innehåll
än du redan har givit den
Morgondagen vet du ingenting om
Men dagen idag har du
Använd dig av det
Idag kan du glädja någon
Idag kan du hjälpa en annan
Dagen idag är en märklig dag
Den är din!